Det började med det berömda te stället... nej nej förresten... med tutorials som tog musten ur oss alla tre. Så trötta huvuden gick i snabb lunkande takt till busstationen. Väl i Glasgow blev vi på ett bättre humör, vad kan man inte med de fina små låga, känslan av “tuff tuff” tunnelbane tåg där föraren hänger ut huvudet för att checka att alla är med, vacker väder och detta te stället som var som att komma till ett litet te samhället. Björn var dock i lite ide, då det var brist på ma,t så nästa mål var käk innan huvudmålet Jens Lekman. Vi hade fått ett gäng tips på mat... nej, öl ställen från våra lärare. Konstigt nog visar våra lärare en otrolig entusiasm när de kan rekommenderar pubar, pennan åker fram och en karta är gjord på noll minuter. En smula av den entusiasmen till vårt skolprojekt hade höjt kommunikationen och andan till 70%. Men rätt hade de, en charmig mat/pub gata hittades dock inte hamburgaren som vi var ute efter så det slutade med musslor och en hallon öl för micke (ja, servetösen var mkt söt) risotto för björn och mig. Mikael berättade att det var rätt så schyste att dyka in i en konsert efter den har startat, exakt så blev det. En bra och leende givande konsert var det, bättre än bilden. Vid konsertens slut gick vi i ett glatt rus ut och upp i den gamla kyrkan, micke fick beställa sin whiskey, jätte gammal var den. Belåtna och med dryck i magen siktade vi för att hinna med sista tunnelbanan. MEN vad gör man inte då man får chansen att fota den söta basisten. Så det blev en taxi till bussen som sedan tog oss hem till old jolly Edinburgh. En fin dag blev det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar