Kortspel

Som ni säkert har förstått så har vi ofta gått runt här i Edinburgh och slagit dank. När vi kännt oss som mest håglösa så har vi stundtals fördrivit tiden med ett litet parti kort. Nu lagom tills att vi ska åka hemåt igen har diskussionen om vem som har vunnit flest partier kommit upp. Jag kände mig ganska säker på att det var jag men ville kunna understödja detta med kalla fakta. Alltså har jag sammanställt poängen från de partier som jag hittade, vilket var väldigt många, närmare 75 stycken. Och vinnaren är:

Rebel Revel

Traditionellt sett så har britterna alltid samlats på puben efter arbetsdagen är över. Om det är för värmen eller sällskapets skull eller om det bara är för att dricka spelar egentligen ingen roll. Däremot leder det till att helgens aktiviteter blir lite mattare i sin kontext. Lite som att tanterna som spelade bingo på sin lokala bingohall inte blev fullt lika exalterade när Loket dök upp på tv-skärmen på lördagen som de som hållit sig vita under veckan.
I vilket fall som helst så har allt detta fört med sig att britterna gärna kryddar sina helgaktiviteter, allt för att de ska vara mindre vardagliga. Kan man klä ut sig (och när kan man inte det?) så gör man det. Klär ut sig alltså.
Avslutningsfesten på skolan var således ett enda stort kalas med rebelltema. Guy Fawkes, Ziggy Stardust, Slash, Amy Winehouse (någon får gärna förklara, det fanns många av just henne), James Dean, Pacman (?).
Karaoke, grill, svettiga dansgolv, och (givetvis) en stor mekanisk penis.

vingar av papper

Ok, en liten förklaring.
Vi var ute med några vänner här i Edinburgh. James, som håller på att läsa "Tärningsspelaren", ville gärna slå tärning om vem som skulle betala den kommande rundan drinkar. Han lyckades därefter slå sitt egna nummer två gånger i rad och verkade inte tycka att det var så roligt längre.
Senare under kvällen står Anna, James och Björn-Erik utanför en bar; detta är alltså platsen för filmen ovan. James slår vad med Anna, skulle hon lyckas kasta ett pappersflygplan tvärs över gatan, och det är en ganska bred gata, så betalar han resten av hennes drinkar för kvällen. Anna godtar utmaningen och börjar, med en koncentration som jag nog aldrig tidigare sett hos Anna, vika det bästa pappersflygplanet som någonsin konstruerats.
Filmen ovan visar vad som hände.

work is for those who can't play videogames

Den senaste veckan har det spelats en del Super Mario i lägenheten. Och jag kan inte låta bli att vara imponerad av formgivningen. Det finns många saker att vara imponerad av (kontrollen, musiken, banorna) men just designen är helt fantastisk. Titta på bakgrunden i bilderna ovan, och spelet är alltså från 1990. Helt sjukt. Helst ska det åtnjutas i sin 16-bitars helhet, men ändå.
Hursomhelst. Tack Ida för tipset om Helvetica-dokumentären, väldigt intressant. Det roligaste var en snabb scen med en skateboard med trycket "FUCK YOGA". I helvetica såklart, det var kul.
Annars måste jag rekommendera dokumentären "King of Kong" när jag ändå skriver. Helt fantastisk dokumentär om något så oväsentligt som arkadspelare.

Kul

http://www.youtube.com/watch?v=vQGEo2P8rnA

Jens Lekman

Det började med det berömda te stället... nej nej förresten... med tutorials som tog musten ur oss alla tre. Så trötta huvuden gick i snabb lunkande takt till busstationen. Väl i Glasgow blev vi på ett bättre humör, vad kan man inte med de fina små låga, känslan av “tuff tuff” tunnelbane tåg där föraren hänger ut huvudet för att checka att alla är med, vacker väder och detta te stället som var som att komma till ett litet te samhället. Björn var dock i lite ide, då det var brist på ma,t så nästa mål var käk innan huvudmålet Jens Lekman. Vi hade fått ett gäng tips på mat... nej, öl ställen från våra lärare. Konstigt nog visar våra lärare en otrolig entusiasm när de kan rekommenderar pubar, pennan åker fram och en karta är gjord på noll minuter. En smula av den entusiasmen till vårt skolprojekt hade höjt kommunikationen och andan till 70%. Men rätt hade de, en charmig mat/pub gata hittades dock inte hamburgaren som vi var ute efter så det slutade med musslor och en hallon öl för micke (ja, servetösen var mkt söt) risotto för björn och mig. Mikael berättade att det var rätt så schyste att dyka in i en konsert efter den har startat, exakt så blev det. En bra och leende givande konsert var det, bättre än bilden. Vid konsertens slut gick vi i ett glatt rus ut och upp i den gamla kyrkan, micke fick beställa sin whiskey, jätte gammal var den. Belåtna och med dryck i magen siktade vi för att hinna med sista tunnelbanan. MEN vad gör man inte då man får chansen att fota den söta basisten. Så det blev en taxi till bussen som sedan tog oss hem till old jolly Edinburgh. En fin dag blev det.

sol

Så har solen och kanske redan sommaren kommit till Edinburgh. Redan lättklädda skottar har släppt alla hämningar, klär av sig och njuter av solen i Meadows med bollspel, grillar, säckpipor och trumset(!). Vi har inte velat vara sämre och hängde ganska länge i parken efter onsdagens inlämning. Så var det också en ganska rödflammig milky som tillsammans med anna lämnade landet idag för en helg i stockholm. Hoppas att ni har det bra där, hälsa alla jag känner så ses vi på söndag.

vänner

Det var fint att ha er här. Nu har jag lite ont i halsen och en massa att göra. Ses snart igen.

Ugglan

Idag så har vi ätit hamburgare, tror att vi alla tre var överens om att det var den godaste av dem alla sen vi nådde Scotland, och onsdags trevligt hade vi också. Vilket fortsatte när vi kom hem då det bjöd på Mikaels kladdkaka. Och händelsevis kom det en liten uggla i min glass. Jätte fin var den. Björn brummade lite (eller rättare sagt satt helt tyst) han tyckte nog inte det var så likt när jag studsade av lite medhåll, inte micke heller, åtminstone inte första gången. Men andra gången vid mitt ivriga försök innan ugglan smälte bort i glassen så såg nog Micke för han sa -jo ja, de ser ut som lite fjädrar där. Wroom, jag sprang till kameran och försökte fånga den. Blixten tog den nog lite även om jag fortfarande ser den isglass klart. Gjorde en "förtydling" av den, samt designade ett nytt ugglefat. Vad glad man kan bli ibland, det blir jag glad av.

emelie (uppdaterad)

Nu är jag ensam i ett Edinburgh som kunde varit lite varmare. Tack för sällskapet Emelie och hoppas din resa hem gick bra.
Drack en av de bästa kopparna te någonsin på ett café i Glasgow som Emelie var god nog att visa. Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till den smått överdrivna hippie-mentaliteten som infann sig direkt innanför dörrarna men samtidigt kände jag mig väldigt underlägsen inför ägarens uppenbara lugn. Och sedan vördnad inför en helt fantastisk kopp te.
Annars har det varit en del whiskey och schack, Adam Green-konsert, promenader och regn.

Nu undrar jag lite när mina sambos tänkte komma tillbaka, jag har städat.

london-paris

Tillbaka i Edinburgh efter min och Björns London-Paris-resa. Och fint var det, Björn agerade allmän reseledare, och jag stod för matschemat. Och resa blev det, och mat! Får kanske ta och skriva mer om det vid senare tillfälle.
Nu måste jag ta hand om Emelie, hon fyller dessutom 25 idag! Grattis till henne. Så nu blir det mer mat och dryck och allt sådant som gör en glad.

(PS framförallt till fröken Wretlind, Marcellas har öppnat igen!)

(PS till alla, grattis till mig och Martin Nordahl som fått stipendie för att åka till kina!)

mull

Efter ett par timmar i väntan på färjan till fastlandet beslöt vi oss enhälligt för att inte semestra på öar på ett tag. I alla fall inte de öar som trafikeras med färjor som inte fungerar? om det blåser och går vågor, något jag alltid förknippat med just öar. Det är inte så att jag ifrågasätter kaptenen på båten ovan, men det känns inte helt tillförlitligt om en så stor båt besväras av en halv meter höga vågor och lite blåst.


Hur som helst var Mull väldigt fint när man inte försökte komma därifrån. Speciellt första kvällen innan blåsten och regnet. Smala vägar, många får, fina vyer, goda hamburgare på puben och alla hälsar på alla man möter. Nedan en bonusbild på en väldigt, väldigt smal järnväg vi fördrev tiden bredvid under andra dagens väntan på färjan.

nessie

Efter påtryckningar från våra läsare (läs emelie) så har jag undersökt mina bilder från Loch Ness noggrannare och kanske hittat något! Bilden nedan är tagen vid Urquhart på den västra stranden av Loch Ness. Till höger om tornet har jag markerat en område som fångade mitt intresse.Efter att jag förstorade upp bilden fick jag fram resultatet nedan.Kanske inget som gör en så glad, men efter närmare justeringar och avancerade fotoredigeringstekniker blev bilden något tydligare. Jag vill ta tillfället i akt att påpeka att detta är en högst vetenskaplig metod att förbättra fotografier. Kameran som användes vid fotograferingstillfället är av ypperlig kvalité och ljusförhållandena kunde knappast varit bättre.

roadtrip

Vad jag vet så har jag aldrig haft några problem med att skilja på höger/vänster, rätt/fel eller chèvre/cheddar. Ibland så tvingas man att välja det alternativet som känns fel, allt för omgivningens skull.
Så med någon slags dödsönskan kastade vi oss ut på de skotska vägarna. Berg, dalar, kustbyar, sjöar, slott, destilleri, får, allt avverkades i hyfsat rask takt. Det går ungefär lika fort att vänja sig vid vänstertrafik som att vänja sig vid att leva på friterad mat. Vad det nu säger om någonting.

(bra att er hemresa gick bra, tills vi ses igen, ta hand om er)

judge mike

För att fortsätta serien med bilder på mikael i hatt, kommer nu en absolut juvel, mikael iförd den intergalaktiska brottsbekämparhjälmen med walkie talkie och laservisir.

liten pojke, stor sektion

the chef's hat

Så, jag vet att jag inte har lagt upp något på bloggen på länge, det mesta som har hänt har Anna och Mikael lyckats förmedla bra själva. Men nu kände jag att det var dags att ta bladet från munnen och berätta om vår käre granna eightbal. Som ni ser på bilden är fönstren stängda och gardinerna fördragna. Efter att vi kom tillbaka i januari följde en lång period utan aktivitet och med fönstren öppna. Så plötsligt var de stängda och har förblivit så. Har han blivit vräkt? inkallad? sjuk? Som man även kan se på bilden har marcellas varit stängt sedan strax efter att vi kom tillbaka också. Har dessa händelser ett samband?



Så till huvudbonaden. Mikael kan äntligen leva ut sina kockdrömmar i sin nya hatt. Fast om kvinnan som sålde hatten, ett under av vänlighet och tillmötesgående, hade fått som hon hade velat hade någon med ett mindre huvud fått bära den istället. Vilket förstås hade varit tråkigt för oss, Mikael är väldigt stilig när han lagar mat.


Och en sista sak, min väska har äntligen kommit. Kanske framförallt till mikael och annas glädje, nu slipper de att höra mina eder och förbannelser över DHL. Om någon har tänkt att skicka något med DHL rekommenderar jag att tänka över beslutet att låta något värdefullt tas om hand om av lata treåringar som inte kopplat att namnen på dörren kan ha något att göra med vilka som bor innanför. Bara en varning.

dansa som en fjäril...

Det är moves som dessa som gör att det känns tryggt att röra sig på Edinburghs nattsvarta gator med Björn som sällskap.

insikt

Har varit mycket skola de senaste veckorna. Fast idag var jag och köpte en bok på antikvariat. När jag skulle betala så, som så ofta här i brittanien, tog jag fram en hel hög med mynt varav ett råkade tappas ner i en låda full med böcker som stod vid kassan. Jag påpekade detta men sa att det kunde ligga kvar och att det inte var mer än någon penny eller så. Kvinnan insisterade på att lämna kassan och komma runt för att leta reda på myntet. Hon påtalade inte detta utan satte igång helt utan förvarning. Böcker tämdes ur kartongen och fingrar skrapades mot kartong. Till slut så tittade hon upp, triumferande, och räckte mig åter mitt fem-pence mynt som jag glatt tog emot och lämnade butiken med hundra år av ensamhet.

I helgen hade vi besök...

...av Scully och Amir. Mulder blev glad att få träffa Scully igen. Lika så blev jag av att träffa Amir. Mikael fick leta efter en galge att hänga sin jacka på så kanske han mindre nöjd. Men med lite mat, vin och sällskap hade vi nog alla en trevlig helg. Är dem (Björn & Lisa) inte väldigt lika!?

madchester

Inget går upp mot att stå i ett väldigt fullt rum med fulla britter som får sjunga med i sina brittiska favorit-låtar. Det blir inte så lite läskigt när femhundra av dem skrålar "I wanna be adored, I wanna, I wanna, I wanna be adored!"

(I wanna be your dog?)

Neds fest

...............................................björn med synt tofs........................................
.....eller kanske keps..................................................................................... ......................................................................... eller bara lite hoddie..........................

Guitar Hero

Mikael och Björn sitter här på vårat matbord och stajlar ihop tävlingen... I alla fall Björn...

Detta är just nu en allt mer vanlig syn. Först undrar man nästan varje dag om Mikael har bytt musiksmak tills man kommer på att det är ljudet från Guitarr Hero. Mest spelas Rock all night. En gång fick Björn och jag prova, vi satte nog inte högsta poängen, och Mikael suckade och tyckte inte att vi var ngt vidare bra. Idag när jag frågade om jag fick prova igen, ett andra försök. Svarade han inte och började mummla ngt om stjärnor och svårighets grader. Vad kardemumman av detta inlägg ska bli vet jag inte. Men klart tycker jag att micke ska fortsätta spela då han med bravur klarar av skola och annat. Kanske leder till en Micke figur i Guitar Hero II. Och samt kanske en förvarning till er där hemma om micke vill spela mot er och han låtsas aldrig ha sett programmet innan, no no...

aftermath

Det är alltid lite tråkigt att vakna upp dagen efter en fest. Eller inte alltid, men ofta. Bakfylla. Städning. Solljus.
Men hur kan man inte bli glad av att det ser ut så här i sin lägenhet? Visst, lite popcorn på golvet, tomma flaskor överallt. Vinfläckar. Ha, det kan man skratta åt när man dansar omkring med dammsugaren under sitt tak av ballonger. Ha. (sen upptäcker man att dammsugaren faktiskt är helt värdelös på att suga upp opoppade popcorn och att man måste använda en handborste, men men)
Ändå.

en enkel tulipan

Grattis Björn!

used to be a sweet boy

Det här får ju inte (kan ju inte?) bli dåligt. Vi fick till sist tag på biljetter till konserten. Så, dagen efter Björns födelsedag får han (vi) ytterligare en present. Yey! Jag tror det blir en bra helg det här.

Mikael tycker att jag är så lik

innan kom han bara på pernilla august men idag poppade det upp ett ljus att jag även var lik alexandra zazzi och jag som tycker jag är så lik jonny depp...

stiff upper lip

la gente atractiva en los moustasches, el distribuidor, el dueño de la granja y el pirata caminaron en una barra, cada cabeza dada vuelta, que eran esta nueva gente con su pelo facial asombroso y su caminata confidente, uniforme a este día que sigue siendo un misterio

mustasch

En klasskamrat har fest på Lördag med tema: mustasch. Jag misstänker att hon kommer bära en lösmustasch men för mig som man finns det ju bara ett sätt att hantera situationen. Och det går ju sådär än så länge. Efter två dagar utan rakning så märker man ju en viss skillnad men sen händer liksom inte så mycket mer. Eller? Anna påstod att jag hade en viss slags aura kring mig men tillade snabbt att hon tyckte att det såg ut som jag hade gått upp i vikt - på ett bra sätt... (SÅ stor mustasch har jag verkligen inte lyckats få fram, jag skulle gissa att den ligger i viktklass frimärke) Så vi får väl se vad som händer på lördag, om jag tröttnar och klistrar fast två sniglar under näsan eller om jag lyckas frammana något lite mer imponerande. God natt.

andra, skådespelare och femåringar

Jag hatar grupparbete; jag saknar märkligt nog Heath Ledger; och jag blev förvånad över att jag tar fler femåringar i en fight än Björn.

glasögon

Eftersom jag hade glömt mina glasögon på väg till biografen tidigare ikväll så var jag tvungen att springa från lägenheten när jag väl hämtat dem. Så andfådd, bärandes mina glasögon och lite stressad sprang jag förbi två unga män varpå den ena utbrister "you're fuckin' ugly". Jag blev lite förvånad och hade ju redan passerat dem när jag insåg att han förmodligen sa det till mig så jag gjorde inget åt saken, och i ärlighetens namn så skulle jag inte göra det annars heller.
Det var dock inte första gången som folk här i Skottland fritt uttryck sig gällandes glasögon. I Glasgow var det ett gäng ungar som ropade något efter mig och Björn när vi passerade (kan ha varit "four-eyes" eller något åt det hållet), en kille på en pub frågade Björn om det var riktiga glasögon Björn bar och om han fick testa dem, vilket han givetvis inte fick.
Så vad är det med glasögon som känns så utmanande? Är de fortfarande tecken på någon slags bildning, ett slags överlägsenhet? Eller motsatsen, på ett handikapp?
Jag ska givetvis erkänna att de kan ha tyckt att jag var ful i grunden och att hela detta inlägg om glasögon bara är ett sätt för mig att rikta frågan åt annat håll. Nåväl.

Bling bling

Första Lördagen drog av stapeln "bling bling" fest. Björn utsågs som den snyggaste... har varit ett tjöt om detta nu i dagar efter (vilket självklart är förståerligt) Efter att ha sett ML tror jag mig bli av med ett finger när som. Men som tur var så ha Mikael Karl Ling blivit sig lik igen.

Glenshee-Scotland

Det blir en vy bild till, snö är underbart. Samt en bild på den första enstolslift jag sett, den tog oss luuugnt och säkert upp. I mitten, en del av resesällskapet. Tyvärr var inte mina sambosar Björn och Micke med, också därav lite extra bilder så dem får ögon njuta också.

Glenshee-Scotland

Det började med en två timmars tjock dimma som sedan sprack upp till detta...
Två timmars bilfärd norr om Edinburgh. Fint som snus var det och en härlig dag att lägga på minnet.. hmm i minnet.