portabello

Jag och Björn tog oss ner till det som lokalbefolkningen verkar kalla "stranden". Och en strand var det. För min del var det ett av de finaste tillfällena här. Upplevelsen beskrivs kanske bäst som att gå omkring inuti en urvattnad "chrome-gradient", alla färger flöt i varandra. Men det var inte slut där, på avstånd såg vi en enorm neon-skylt och det kunde inte sett märkligare ut. Inuti lokalen med skylten visade det sig att det var ett las-vegas i miniformat med allt som det innebär. Lite som att gå från att äta sockervadd med grädde till att sätta i sig en grillad biff med extra allt.