mull

Efter ett par timmar i väntan på färjan till fastlandet beslöt vi oss enhälligt för att inte semestra på öar på ett tag. I alla fall inte de öar som trafikeras med färjor som inte fungerar? om det blåser och går vågor, något jag alltid förknippat med just öar. Det är inte så att jag ifrågasätter kaptenen på båten ovan, men det känns inte helt tillförlitligt om en så stor båt besväras av en halv meter höga vågor och lite blåst.


Hur som helst var Mull väldigt fint när man inte försökte komma därifrån. Speciellt första kvällen innan blåsten och regnet. Smala vägar, många får, fina vyer, goda hamburgare på puben och alla hälsar på alla man möter. Nedan en bonusbild på en väldigt, väldigt smal järnväg vi fördrev tiden bredvid under andra dagens väntan på färjan.

nessie

Efter påtryckningar från våra läsare (läs emelie) så har jag undersökt mina bilder från Loch Ness noggrannare och kanske hittat något! Bilden nedan är tagen vid Urquhart på den västra stranden av Loch Ness. Till höger om tornet har jag markerat en område som fångade mitt intresse.Efter att jag förstorade upp bilden fick jag fram resultatet nedan.Kanske inget som gör en så glad, men efter närmare justeringar och avancerade fotoredigeringstekniker blev bilden något tydligare. Jag vill ta tillfället i akt att påpeka att detta är en högst vetenskaplig metod att förbättra fotografier. Kameran som användes vid fotograferingstillfället är av ypperlig kvalité och ljusförhållandena kunde knappast varit bättre.

roadtrip

Vad jag vet så har jag aldrig haft några problem med att skilja på höger/vänster, rätt/fel eller chèvre/cheddar. Ibland så tvingas man att välja det alternativet som känns fel, allt för omgivningens skull.
Så med någon slags dödsönskan kastade vi oss ut på de skotska vägarna. Berg, dalar, kustbyar, sjöar, slott, destilleri, får, allt avverkades i hyfsat rask takt. Det går ungefär lika fort att vänja sig vid vänstertrafik som att vänja sig vid att leva på friterad mat. Vad det nu säger om någonting.

(bra att er hemresa gick bra, tills vi ses igen, ta hand om er)

judge mike

För att fortsätta serien med bilder på mikael i hatt, kommer nu en absolut juvel, mikael iförd den intergalaktiska brottsbekämparhjälmen med walkie talkie och laservisir.

liten pojke, stor sektion

the chef's hat

Så, jag vet att jag inte har lagt upp något på bloggen på länge, det mesta som har hänt har Anna och Mikael lyckats förmedla bra själva. Men nu kände jag att det var dags att ta bladet från munnen och berätta om vår käre granna eightbal. Som ni ser på bilden är fönstren stängda och gardinerna fördragna. Efter att vi kom tillbaka i januari följde en lång period utan aktivitet och med fönstren öppna. Så plötsligt var de stängda och har förblivit så. Har han blivit vräkt? inkallad? sjuk? Som man även kan se på bilden har marcellas varit stängt sedan strax efter att vi kom tillbaka också. Har dessa händelser ett samband?



Så till huvudbonaden. Mikael kan äntligen leva ut sina kockdrömmar i sin nya hatt. Fast om kvinnan som sålde hatten, ett under av vänlighet och tillmötesgående, hade fått som hon hade velat hade någon med ett mindre huvud fått bära den istället. Vilket förstås hade varit tråkigt för oss, Mikael är väldigt stilig när han lagar mat.


Och en sista sak, min väska har äntligen kommit. Kanske framförallt till mikael och annas glädje, nu slipper de att höra mina eder och förbannelser över DHL. Om någon har tänkt att skicka något med DHL rekommenderar jag att tänka över beslutet att låta något värdefullt tas om hand om av lata treåringar som inte kopplat att namnen på dörren kan ha något att göra med vilka som bor innanför. Bara en varning.

dansa som en fjäril...

Det är moves som dessa som gör att det känns tryggt att röra sig på Edinburghs nattsvarta gator med Björn som sällskap.